Att Syrien har utsetts av USA till en av ondskans axelmakter var känt redan innan Bush ”åtgärdade” Iraks diktator Saddam Hussein, och det blev ännu mera känt när USA ”åtgärdade” Libyens Muammar Gaddafi. Det är nämligen så det fungerar i världen nådens år 2013. Att USA har mer än ett horn i sidan till Iran är känt, och det är också känt att vägen mot Teheran går via Syrien. Bashar al-Assad är kvalificerad genom Bathpartiet samt att regimen var en av Iraks närmaste bundsförvanter.
Nu har räkenskapens år börjat och EU har beslutat sig för att häva sitt vapenembargo mot de stridande fraktionerna i Syrien, men håller fast i embargot när det gäller den syriska regimen.
Anders Lindberg/AB: ”Sedan upproret mot diktatorn Bashar al-Assad inleddes 2011 har över 80 000 människor dött och enligt vissa uppgifter är en fjärdedel av befolkningen på flykt. Det mänskliga lidandet är oerhört och konflikten hotar att destabilisera hela Mellanöstern. Själva inbördeskriget är också en form av ställföreträdande konflikt mellan de regionala rivalerna Iran och Saudiarabien. Iran och dess libanesiska terrormilis Hizbollah har militära förband inne i Syrien som stödjer regimen medan Saudiarabien bistår rebellerna med utrustning och vapen.
I veckan beslutade EU att häva sitt vapenembargo. Bakgrunden är att vissa EU-stater vill ha möjligheten att bistå rebellerna med vapen. Beslutet kan ifrågasättas, risken är att Europa i praktiken dras in som part i konflikten.”
Att Iran har militära förband inne i Syrien har jag inte sett några belägg för, så det återstår väl för Lindberg att bevisa. Men för några dagar sedan kommenterade jag EU:s agerande med orden EU släpper lös vilddjuret, vilket möjligen illustrerar den oro jag kan känna inför utvecklingen i Mellan-
östern. Som Lindberg skriver så agerar redan Hezbollah i Syrien, och det på al-Assads sida och i deras ringhörna så sekonderar Iran. I den andra ring-
hörnan så är det mer otydligt, att Natoländerna USA, Frankrike och Stor-
britannien är med vet vi, vi vet också att man har förmått EU att släppa på vapenembargot. Lindberg har givetvis rätt när han skriver att risken är att Europa i praktiken dras in som en part i konflikten.
Att det är en utomordentligt farlig situation är ställt utom allt tvivel, för en näst intill osynlig aktör är nämligen Israel. Landets roll i regionens konflikter är uppenbar även om deras regering ligger lågt i den offentliga diskussionen. Men i samma stund som Israel skulle känna sig hotat så kommer raketerna att vina i luften, vad Iran gör i det läget vet ingen, men EU kan utan tvekan stå som medagerande i ett storskaligt krig i Mellanöstern.
Vad det leder till i EU kan man bara spekulera omkring, det enda vi kan vara säkra på är att det kan bli ordentliga flyktingströmmar och att EU kan komma att bli ännu mer inblandade militärt. Personligen är jag förbaskat trött på att svenska soldater ska delta i dödandet av muslimer, alldeles oavsett var någonstans i världen det sker.
i Andra om: Carl Bildt, Catherine Ashton, Syrien, Bashar al-Assad, Saddam Hussein, Muammar Gaddafi, Irak, Libyen, USA, Söndra och härska, Olja, Hegemoni, Imperialism, Barack Obama, Den nya världsordningen, 9/11, Mediekritik, Israel, Politik, EU, FN ab12345 sr1234 dn12345 svd12345
